miserabile skulle överföras till förskingring (L. K. 24: 2 m. 12, 11; L. B. 25: 2 m. 11; jfr. L. K. 22: 3 m. 10; L. B. 23: 4 m. 11); se även Tablå s. 195. L. K. 1832 hade även överfört tillgrepp av "formän, skeppare och deras folk" till förskingring, men detta ändrades redan i L. K. 1839 (22: 3 m. 5; jfr. L. B. 23: 3; 4 m. 4). Gränsen mot hittegodsdeliktet blev oförändrad, ehuru detta delikt fick en ny struktur: L. K. 24: 15, L. B. 25: 16; underlåtenhet att lysa straffades med böter till godsets värde (L. B.: dubbla värde); förtigande vid ägarens anmälan etc. behandlades såsom bedrägeri. Till bodräkt överfördes ett visst område av tjuvnad, därigenom att brottssubjektet vid förtnämnda institut utvidgades (till fosterbarn; ävensom tillpersoner i samfällt bo, icke blott bolag: i rättspraxis hade fosterbarns tillgrepp från fosterföräldrar straffats såsom hustjuvnad, se en K. Dom. 18/2 1762, Flintberg, V, 684). – Såsom handlingens konsummationspunkt uppställdes apprehensionen (L. K. förklarade brottet fullbordat, när gärningsmannen till sig tagit eller av stället flyttat det tillgripna; L. B. borttog det senare alternativet). – Det fötjänar påpekas, beträffande det subjektiva rekvisitet, att förslgaens definition uttryckligen fordrar, att inkulpaten vet saken höra annan till (vadan en error iuris i denna punkt måste exkulpera).
Beträffande institutets struktur, förete lagförslagen större avvikelser från då gällande lag. I fråga om snatteri, göres värdegränsen mot stöld fullt enhetlig: L. K. (22: 2) fem rikksdaler, L. B. (23: 2) tre riksdaler. I övrigt uppställde förslagen, inom den vanliga stöld- eller snatteriskalan resp., en mängd "särskilt försvårande omständigheter", varibland flere av M. B:s kvalifikatioiner; och därutöver två verkliga kvalifikationsgrader, vid vilka skillnaden mellan stöld och snatteri bortföll.
a) Särskilt försvårande omständigheter (L. K. 22: 3; L. B. 23: 4. Hit hörde:
området för den i M. B. 43: 1–2 uppställda kvalifikationen, därvid en exakt uppräkning sattes i stället för M. B:s exempel.
