1855 troligen icke (genom sin tystnad) åsyftat någon förändring av dittills gällande rätt. Vad angår tjuvnadens struktur, minskades antalet kvalifikationsgrader från fem till tre (i det de tre högsta graderna sammanslogos till en): det till tredje kvalifikationsgraden hörande fallet, att gärningsmannen "genom ansigtets färgning eller genom förklädning sökt göra sig okänbar", borttogs (därom jfr. Lagutsk. Bet. 1847–8, nr. 58, s. 52). Snatterigränsen bestämdes till femton riksdaler. Värdets överstigande av den ovannämnda kvalifikationsgränsen (1000 riksdaler) upphörde att vara allmän skärpningsgrund, men förde tillgreppet quoad hoc under första kvalifikatioinsgraden. Itererat snatteri övergick först vid tredje resan stöld (jfr. Lagutsk. Bet. 1862–3, nr. 35, s. 32). Bestämmelsen om kvalificerad anstiftan bortföll; beträffande mindre väsentlig delaktighet upptogs ur förslagen rekvisitmomentet om vinning av brottet såsom villkor för gärningsmannastraff. Ävenså upptogs ur förslagen förberedelse§ (men, jämlikt Lagutskottets förslag, icke politibestämmelserna).
Beträffande rånet återvände Str. L. i väsentliga delar till L. B. Visserligen bibehölls skillnaden, vid det typiska deliktet, mellan fullbordat brott och försök (21: 1). Men båda de ovannämnda rekvisitutvidgningarne, rörande efterföljande våld (21: 4) och avtvingande av dispositivhandling (21: 5) återupptogos. Likaså återupptogos de lägre kvalifikationsfallen från L. B. och till dem lades nu det fall, att "två eller flere sällat sig samman att rån föröfva och dylikt brott betågg." Uti iterationsbestämmelsen mildrades ånyo straffet. Delaktighetsbestämmelsen upptogs åter, lika med L. B.' Den ovannämnda, i K. F. 1855 nyinförda särskilda konkurrensbestämmelsen borttogs.
Första ändringen i 20 Kap. av 1864 års Lag skedde genom K. F. 19/7 1872, då iterationsstraffen mildrades; den nästa genom K. F. 16/6 1875, då viss åverkan enligt 24: 3, av värde över snatterigränsen, överfördes till 20 Kap. såsom stöld; i överensstämmelse med denna värdegräns mellan tjuvnad och åverkan