Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
I BASSÄNGEN.
EJ i blomsterljusa ängen,
ej i dunklet under fur,
men i friande bassängen
ler den fagraste natur.
Smärta stammar, väna knoppar,
och hvad skönt i skyar fans,
bleknar af mot mänskokroppar
uti nakenhetens glans.
Först när ej de klutar hölja,
som det dumma modet redt,
mänskan ner i sommarbölja
med naturn blir riktigt ett.
