Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
skälfde hon för sådden
— som för haglet brodden.
Kom en dag då sprängarn dit
och vid berget dröjde,
strödde sådd af dynamit
i hvart djup, han plöjde.
Säde slikt bar frukt på stund.
Och från hällebergets grund
rämnad klippa rördes
och från fältet fördes.
Mejseln hugger, släggan slår,
och graniten brister.
Klippan, slagen sår vid sår,
sina kanter mister.
Så hon sändes ut en dag,
läkt från alla hårda slag
och all vanmakts pina,
att som kvarnsten hvina …
Nu, sen hårdhet formen fått,
är den mäktig vorden.