Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Kvarnsten like blef i lott
till den goda jorden.
Klippan efter bister tukt
gifver nu en härlig frukt;
korn, som nu sås neder,
hon åt odlarn reder.
Och det susar fram en sång
under kvarnarbetet,
mera skön än västans gång
bland det mogna hvetet:
»Döm ej berghårdt mänskobarn!
Det blir sten i tviflets kvarn
— tviflet, som till näring
reder trones äring …»
