Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
KÄLLAN I FJÄRRAN.
DÄR låg en stilla källa
i ödemarkens sand,
och mången planta härligt
sköt upp vid hennes rand.
Vid brädden mången fiber
drack rikt ur hennes våg,
och gifmildhetens skimmer
utöfver källan låg.
Men stundom drog ett vemod
sitt flor kring bölja klar,
och väna blomsters spegling
ej längre källan bar:
hon såg i dyster hägring
en fjärran lund af palm,
