Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Och blott hennes kalkar blomma,
glömmer jag allt vinterve.
Frusna fälten må stå tomma,
blott min barm sin skörd kan ge!
Du, som vårljus visa gnolar
i din lyckas varma glans!
Utan agg, där du dig solar,
dig jag räcker sångens krans.
