Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
SÄLLA TÅRAR.
NU faller himmelska daggen
på fridens tvinande blom.
Nu vinkar purprade flaggen
från andarnas helgedom.
En strimma af paradisljuset
går ned i min mörka håg,
och rundt om mig fläktar suset
af eterns klingande våg.
Och mildt öfver vågen låter
en klagan, som söker hamn:
»Vänd åter, mitt barn, vänd åter!
Så tom är din Faders famn» …
Mig sträckas små änglaarmar
vid späd och snyftande chor:
»Den Gamle sig ljuft förbarmar.
Vänd åter, älskade bror!»
