Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
I JULEKVÄLL.
EN gång ock jag med menlös röst
kringjublat Herrens krubba,
förr’n världen med sin falska tröst
mig från hans väg fått tubba.
Jag sjöng till änglasången svar
och gick, dit stjärnan ledde,
och för Den Lille, krubban bar,
jag löftesskänker bredde.
Och Frälsarbarnets späda hand
sig på mitt hufvud lade:
då såg jag ljusa himlaland,
som rum för alla hade …
