— 115 —
knapt kunde känna igen henne! Beständigt upprepade Alice dessa bedröfliga orden; emellertid fägnade hon sig snart, att man berättat henne dem, de borde lugna hennes inbillning, förstöra all slags villa, läka hennes hjerta och göra henne mindre olycklig. Fredrik Wentworth hade verkligen yttrat dessa orden, eller något dylikt; men utan den ringaste beräkning, att man skulle framföra det till miss Elliot. Då han tänkte på henne, föreställde han sig henne så intagande, att, då han nu såg huru oändligen mycket hon hade förändrat sig, han i första ögonblicket, då man ville veta hvad han tyckte, sade rent ut sina tankar. Då han kom ihåg Alice sådan hon var, då han fästade sig vid henne, stod hon alltid för hans ögon som den första af qvinnor, så i afseende till utseende som karakter, hade han icke sett någon som kunde jemföras med henne; men så väl hans kärlek som hans egenkärlek, hvilka sårades af ett afslag, och framför allt åtta års frånvaro hade tillintetgjort hans passion; icke det ringaste spår deraf var qvar i hans hjerta, eller hans tankar i det ögonblick då han återsåg henne. Med undantag af en liten nyfikenhets-känsla, som drog honom till Carl Musgroves, hade han ingen önskan att återse henne. Hans böjelse för henne hade varit ganska häftig, men ju alfvarligare han älskade henne, ju mer stötte
