— 129 —
och upprepade, det han hoppades, att hon skulle älska honom nog mycket för att följa med honom till sjös. Hon förblef tyst.
”Det var icke fartyget som behagade dig, svarade hennes bror, men att vara der med din man; tillsammans med honom saknar du intet; dessutom mistriss Croft, var du det enda fruntimmer ombord. En Kapten kan hafva sin hustru med sig, om hon älskar honom nog, för att följa honom och fördraga allt med honom; men det finnes icke många som du, bästa Sophie.
— Jag kommer likväl ihåg, sade fru Croft, att du en gång, ifrån Portsmouth till Plymouth, på ditt skepp öfverförde fru Harville med sin syster, sin kusin och tre barn; härrörde det af detta utsökta artighetssinne, som hindrar dig ifrån att medtaga fruntimmer?
— Nej, men det var vänskap och den önskan att tjena en väns och en kamrats hustru; jag hade ifrån verldens ända velat taga med mig min älskade Harville och allt hvad som kunde behaga honom. Du tror väl icke, att det var utan olägenhet för mig; ett sådant antal fruntimmer och barn stå i vägen på