— 146 —
och sade stammande. ”Jag trodde att jag skulle träffa frökarna Musgrove här, deras fru mor har sagt mig att de gått hit. Han gick till fönstret, liksom för att se efter om de syntes på den gröna plan, men det var egentligen för att dölja sin förlägenhet. Alice var ej mindre förlägen; men hon bjöd till att hämta sig: ”de äro i min systers rum, svarade hon, och komma straxt in, behagar ni att jag säger dem till?” Men barnet vid hvars sida hon satt, höll henne i klädningen, bedjande henne icke gå ifrån sig. Som det var af vigt, att han ej skulle få röra sig, var hon nödsakad att blifva qvar hos den sjuke och sysselsatte sig endast med honom. Sedan Kapten frågat huru han mådde, stod han tyst qvar vid fönstret. Alice önskade att han varit långt derifrån, när, till hennes stora tillfridsställelse, hon hörde stegen af en karl i förstugan; hon trodde att det ej kunde vara någon annan än hennes svåger: han steg in, det var Georg Hayter, likaså förvirrad öfver Kaptens närvaro, som denne var att träffa Alice.
”Är ej Carl här frågade den unge presten, som hade föresatt sig att fordra en förklaring af sin kusin, i afseende på Henriette och Kapten.
