— 157 —
Winthrop, hvilket låg på andra sidan vid foten af en kulle. Huset, utan prydnader, utan regelbundenhet, var lågt och omgafs af logar, fähus och alla de byggnader, som tillhöra en landtgård.
Nå, Gud förlåte! utropade Maria; der är det afskyvärda Winthrop; jag anade icke att vi voro det så nära: åh! nu gå vi intet längre, hoppas jag; vi måste vända om till Hyddan, jag är alldeles uttröttad.”
Henriette som var grubblande, förvirrad, missnöjd med sig sjelf, då hon intet såg sin kusin Georg skynda emot sig, erkännande sin orättvisa emot honom, var af sin svägerskas mening; men det var hvarken Carl eller Lovisa: ”Nej, utropade Carl, det är omöjligt! — Nej, nej sade Lovisa lifligt;” tog sin syster afsides och talade sakta och med häftighet till henne: Under tiden förklarade Carl sitt beslut att göra sin moster Hayter ett besök, då han var så nära, och försökte att öfvertala sin hustru, att äfven uppfylla denna skyldighet. Alice förenade sig med honom, att förmå Maria dertill, men det var förgäfves; i detta fall visade hon den ihärdigaste envishet; och då han sade henne, att som hon vore så trött, kunde hon hvila sig en
