— 172 —
om det blef möjligt, kunna undvika att träffa Wentworth på Kellinch-Hall; dessa rum, vittnen till deras första möte, och den förbindelse som deraf följde; dessa trädgårdar, dessa bosquéer, der hon så ofta hade promenerat, stödd vid hans arm, talande om deras tillkommande sällhet, återväckte hos henne alltför smärtande minnen. Men isynnerhet var hon ledsen att Lady Russel och Kapten möjligtvis skulle råkas på något ställe; de kunde icke älska hvarandra eller önska en förlikning; då hennes vän såg henne tillsammans med Fredrik, skulle hon icke underlåta att betrakta dem begge, och snart skulle hennes genomträngande blick upptäcka att Alice ännu älskade, men icke var älskad.
Det var orsaken till hennes bekymmer, då hon lemnade Upercross, ehuru hon kände att hon varit der alltför länge. Maria, som lättligen ledsnade vid det som omgaf henne; hade ingenting mer att säga henne; lilla Calle behöfde ej längre sin goda mosters omsorger; Musgroves hade väl annat att göra än sysselsätta sig med henne! Nu var det tid att resa: emellertid inträffade en oförmodad händelse, som ännu en tid qvarhöll henne hos Musgroves.
Tvenne dagar hade förflutit utan att man sett kapten Wentworth vid Upercross; man började att oroa sig öfver hans frånvaro, då han kom och förklarade orsaken dertill.
