— 182 —
för hans mödor och omsorger. Allt hvad Alice här såg, den tafla af sällhet och huslig hvila, som denna boning erbjöd, gjorde på henne ett, både ljuft och sorgligt intryck.
Kapten Harvill, ehuru ej okunnig, var likväl ingen vetenskapsidkare, och använde en ringa del af sin tid åt läsning; men han åtog sig att binda in och på ett beqvämt sätt iordningställa sin vän Benticks Böcker, som deremot läste ganska mycket; han hade sjelf inredt ett ganska vackert bibliothek, som pryddes af förträffliga och väl valda böcker. Under detsamma var hans samling af stenarter, växter, insekter m. m. Hans förlamade ben hindrade honom att taga mycken rörelse; men hans fintliga snille och hans naturliga fallenhet upptäckte för honom tusende sätt till nyttiga sysselsättningar. Han ritade, svarfvade, gjorde charmanta verktyg för fruntimmersarbeten, leksaker åt barnen, plånböcker och pennfoder, stora fisk- och jagtnät: aldrig var kapten Harvill sysslolös. Alice var i förtjusning; det föreföll henne att sällheten än en gång skulle fly från henne, då hon lemnade detta hus; här fann hon någon att tala med. Lovisa var också utom sig, och talade med hänryckning om sjömännens karakter och om deras sällhet till sjös; ömsom berömde hon deras öppenhjertighet, deras enighet, deras
