— 199 —
Fick han strax veta denna förskräckliga nyhet? frågade Alice.
Nej; han var till sjös, och återkom icke från Kap med Grappler, förrän i början af Augusti. Jag var i Plymouth, der jag väntade honom, både fruktande och önskande hans återkomst; Ack! han skref till henne, som numera ej tillhörde jorden, och ej kunde underrätta oss derom, och hvilka uttryck af sällhet! Ack! miss Elliot, vi voro ganska olyckliga! Himmelen ville ännu fördröja det ögonblick, då Bentick skulle känna hela vidden af sin olycka: istället för att Grappler skulle afsegla till Plymouth, beordrades det att gå till Portsmouth. Hvarken min helsa eller min egen smärta tillät mig att göra denna resa; men jag hade mitt andra jag, som kunde underrätta min vän om den grymma förlust han hade gjort, och bevaka honom under de första ögonblickens förtviflan; den förträfflige gossen, sade han, pekande på Wentworth, som man alltid kan räkna på i nöden. Laconia hade kommit till Plymouth åtta dagar förut, det var ej troligt att hon åter skulle gå ut. Fredrik skref till amiralitetet för att få permission, och, utan att invänta svaret, lemnade han mig, reste natt och dag, mötte Grappler, som låg på redden, och stannade qvar hos den stackars Bentick en hel vecka. Ingen annan än han hade kunnat
