hon hade sett på sin kusin, och tycktes känna igen honom. Det var angeläget, att hon noga skonades från all slags sinnesrörelse. Kapten Wentworth hade alldeles slagit ned sina bopålar i Lyme. Föräldrarne blefvo lugnare.
Men Alice skulle lemna dem följande dagen, och alla fruktade detta ögonblick. Hvad skulle de företaga sig utan henne? Hon allena ingaf dem mod; för hvarandra voro de dåliga tröstare. Detta upprepades så ofta, att Alice, som icke kunde bli qvar utan att misshaga lady Russel, som kom för att hemta henne, gaf dem det rådet att flytta till Lyme, antingen in i värdshuset eller i ett enskildt hus, till dess Lovisa kunde föras tillbaka till Upercross; de, hvilkas nerver fördrogo barnstojet, kunde åtminstone se efter Harvills barn, medan deras mor var sysselsatt hos Lovisa. De funna sig alla likaså lycklige genom detta förslag, som Alice sjelf var, att hafva gifvit dem det; hon påskyndade verkställigheten, satte allt i ordning för deras afresa, som företogs tidigt följande dagen, innan Alice reste, som väntade på lady Russel.
Sedan hon satt allt i ordning vid herrgården under husbondfolkets frånvaro gick hon till hyddan, för att återlemna sina begge små systersöner till
