fruktade att han ej varit nog artig, sade henne vidare med all sin öppenhjertighet:
”Nästa gång ni skrifver till er goda far, miss Elliot, så helsa honom vänskapligt ifrån mig och min Sophie, och försäkra honom att vi trifvas så väl vid Kellinch-Hall som skulle vi bott här all vår lifstid; allt är förträffligt. Det röker väl in litet i matsalen då nordan blåser, men det blåser icke alltid; salongsfönstren gå ej väl igen, men man kan låta bli att bo der om vintren, och om sommaren märker man det icke; dessa småsaker betyda ingen ting, och jag har icke sett något läge eller något hus hvilket så mycket behagar mig som detta. Underlåt icke att underrätta honom om huru belåtne vi äro; det skall fägna honom att höra huru mycket vi tycka om Kellinch-Hall.”
Lady Russel och fru Croft tyckte rätt mycket om hvarandra, men deras bekantskap, som sannolikt kunnat blifva ganska förtrolig, inskränktes för det närvarande till detta besök: Crofts sade sig ämna göra en resa till norden, der de ville helsa på några slägtingar, och att de troligen icke voro återkomne innan lady Russel reste till Bath. Således var all fara förbi för Alice, att träffa kapten Wentworth vid Kellinch-Hall och att se honom i sällskap
