med sin vän; hon smålog då hon besinnade huru öfverflödigt hennes bekymmer varit i detta afseende, sedan drog hon en suck, sägande med ängslan: allt är förbi, jag återser honom icke förr än han är Lovisas make, hvilken hon ansåg för ganska lycklig, oaktadt allt sitt lidande.
ANDRA KAPITLET.
Ehuru Carl och Maria hade förlängt deras vistande i Lyme öfver den tid Alice förmodade, och ehuru det bekymrade henne att hennes syster var så länge borta ifrån barnen, förvånades hon, då hon likväl kände Marias karakter, att höra henne vara förr återkommen till Upercross än herr och fru Musgrove. Det som Fru Musgrove minst kunde fördraga, näst att blifva motsagd, var ensligheten och ledsnaden; också kom hon till Kellinch-Lodge två dagar efter sin hemkomst. Lovisa var utom all fara då hon lemnade henne; hon hade börjat att dagligen vara uppe några timmar; hennes hufvud var ganska svagt, ehuru hennes tankar voro temligen rediga; men hennes nerver hade blifvit så ömtåliga, så retliga, att det aldra obetydligaste upprörde henne, eller verkade så på hennes känsla, att, ehuru hon var på bättringsvägen, kunde man ännu omöjligt bestämma när hon skulle kunna resa hem. Julhögtiden och jul-lofvet
