Sida:Familjen Elliot.djvu/253

— 31 —

tillfredsställelse. Alice steg in med ett ganska beklämdt hjerta; hon kände redan på förhand det kalla sätt, med hvilket de skulle taga emot henne, och kunde ej hindra sig ifrån att säga för sig sjelf: ”När skall det ögonblick inträffa, då jag får lemna detta ställe och dem som bebo detsamma?” En högst oroande känsla, när den har personer till föremål, hvilka man ville älska och som vore tillräcklige för vår sällhet. Men huru stor blef icke hennes förvåning och glädje då hon, för första gången i sin lefnad, blef emottagen med en hjertlighet, som rörde henne så mycket mer då hon ej var van dervid. Hennes far och hennes syster syntes förtjusta öfver att se henne, och skyndade att till hennes beundran framställa deras sköna etablissement och prakten i huset, som oroade henne. Alice tänkte, att den stora uppoffringen af hennes kära Kellinch-Hall icke skulle komma fordringsägarne till mycken nytta. Man anrättade en förträfflig middag. Sir Walter anmärkte att man åt bättre i Bath än på något annat ställe, och lyckönskade sig att Alice kunde dömma derom. Fru Clay var ganska liflig, ganska artig, och dolde med all möjlig förställning det elaka lynne och den förargelse, som Alices ankomst uppväckte hos henne. Hon väntade sig detta emottagningssätt, och värderade det efter dess rätta halt; men hon kunde icke begripa sin fars och sin systers oväntade hjertlighet. De