Sida:Familjen Elliot.djvu/260

— 38 —

kärlek till henne; men för ung och för blyg att straxt förklara sig, lät han henne resa tillbaka; och, som ofta vid denna ålder inträffa andra omständigheter, andra förbindelser, hade väl ett likaså skönt fruntimmer som hans kusin, rikare och kanske älskvärdare (hvilket icke vore omöjligt) intagit honom; han hade gift sig, och icke sökt tillfälle att få återse henne; men sedan han åter var fri och kunde tillbjuda henne sin hyllning, hade hans fordna känslor återvaknat; han hade kommit tillbaka till Bath; och då han återfann henne nästan lika sådan han lemnat henne, fästade han sig å nyo vid henne. Elisabeth var ännu ganska skön; hon hade ringa förstånd, men uttryckte sig lätt, talade väl och sade aldrig annat än hvad hon borde säga. Emellertid kunde man med skäl frukta att herr Elliot, som förvärfvat sig skarpsinnighet och verldskännedom, snart upptäckte den ringa grundlighet som doldes under denna sköna yta, den fullkomliga tankebristen, och sin kusins egensinniga och kalla karakter. Alice önskade honom nog kär för att icke se allt så klart som det var: hennes syster syntes ganska benägen att tro honom derom, och fru Clay styrkte henne i denna tanke. Alice slöt dertill af några blickar, som de vexlade med hvarandra då det talades om honom, och genom fru Clays bemödande att beständigt upprepa huru herr Elliot