åt: Elisabeth nedlät sig att sjelf ledsaga sin syster i det vackra rum, som man hade tillredt för henne, och lemnade henne icke förr än hon å nyo sagt henne huru älskvärd deras kusin var; Alice delade fullkomligt hennes mening, och somnade, ganska belåten med sin dag, som hon icke förmodat så angenämt få tillbringa.
FJERDE KAPITLET.
Det var något som Alice önskade blifva underrättad om, när hon kom tillbaka till sin familj; hon trodde sig nu vara förvissad om herr Elliots kärlek för hennes syster Elisabeth; men hon ville äfven öfvertyga sig att sir Walter icke hade någon för fru Penelope Clay: hennes förlängda vistande, då hon lemnat sina begge barn åt sin fars omsorger, väckte starka misstankar om anledningen till hennes uppförande, som af flere anmärkningar bekräftades: Alice kunde således icke vara lugn i detta afseende. Då hon om morgonen steg ned för att frukostera, hörde hon att man talade häftigt i matsalen. Fru Clay hade säkert sagt att hon ville afstå sin plats till Alice, Elisabeth svarade henne bestämdt: ”Nej visst icke, bästa vän, det är ej något skäl dertill; hon är ingenting för mig i jemförelse med er, och jag ber er att blifva qvar.” Sir Walter tillade: ”Ja, min
