bästa fru Clay, min dotter har rätt; tänk icke på att lemna oss: ni har ännu icke deltagit i de nöjen Bath erbjuder; till denna dag har ni endast användt er till vår nytta, nu måste ni roa er; ni blir qvar för att göra bekantskap med fru Wallis, den sköna fru Wallis. Edert förstånd är alltför renadt, alltför öfverlägset för att intagas af fruntimmernas afundsjuka; ni har säkrare medel att behaga, och jag vet att åsynen af ett vackert föremål skall hafva samma nöje for er och mig, som längtar att beundra henne utan annat ändamål än blotta nyfikenheten, det försäkrar jag.”
Alice steg in; de begge vännerna vexlade betydelsefulla blickar med hvarandra, liksom för att fråga: Har hon ingenting hört? Elisabeth höjde på axlarna, som betydde: Det gör mig detsamma. Fru Clay ville i alla fall fortsätta samtalet: ”Ni vet, sir Walter, sade hon och tryckte Elisabets hand till sitt hjerta, att jag förstår älska skönheten; jag blir då qvar, efter ni så vill, mer för er — än för fru Wallis skull. Sir Walter ville kyssa hennes hand, men hon drog den försiktigt tillbaka.
Elisabeths hela uppmärksamhet var fästad på henne, Alice hade numera ingen del i den; hennes frånstötande köld var nu densamma som förr; sir
