— 21 —
Alice ålade henne att tala med kraft till sina släktingar enligt dessa grundsattser. Som det icke skulle kostat på henne sjelf att uppfylla en sådan pligt, så trodde hon med tillfridsställelse att hennes far och syster skulle tänka som hon; och således hellre välja en fullkomlig förändring än halfva mesyrer, hvilka äfven medföra försakelser utan att gagna till något. Hon tänkte ur goda grunder, att det var bättre att göra ett hastigt afbrott, och betaga sig ända till möjligheten att genom vanan fortfara med ett kostsamt lefnadssätt. Hon kände Elisabeth nog, för att inse att det icke skulle kosta mera på henne att uppoffra hela spännet än att behålla blott två hästar. Och i sanning, hvilken förödmjukelse att synas i detta ringa equipage! Det förhöll sig på samma sätt med många andra präktiga saker, som lady Russel hade förminskat till hälften, men som Alice helt och hållet ville indraga. Öfvertygad om huru litet hennes råd skulle verka, bad hon lady Russel att föredraga saken och att använda hela sin bevekande vältalighet, hvilken hon ville understödja så mycket hon förmådde; men fåfäng möda; lady Russels vältalighet hade ingen framgång, och man hörde icke ens på Alice. Vid första framställningen af förslaget till en fullständig indragning, utbröt sir Walter och Elisabeth i jemmerklagan: ett sådant förslag var
