vackrare. Alice bäfvade för sin far: för öfrigt skulle dock det onda mycket förminskas om Elisabeth äfven gifte sig, och hvad henne sjelf angick, hade hon alltid en fristad hos lady Russel, som ej önskade något hellre än att få behålla henne hos sig.
Detta fruntimmers artighet och vanliga lugn sattes på starka prof, när hon kom på besök till Camben-Place, der hon var ett vittne till den bevågenhet man visade fru Clay, och den ringa uppmärksamhet man hade för hennes älskade Alice. Hon blef i början mycket orolig deröfver; men i Bath var hennes tid så upptagen, att hon ej hade tillfälle att uteslutande sysselsätta sig dermed: om morgonen upptogo baden, promenaderna, tidningarnes läsning och om aftonen assembléerna, umgängeslifvet, spelen &c. &c. hennes tid, och äfven hos sir Walter fann hon ett nytt föremål för sitt lifliga intresse, hvilket gjorde henne antingen mer öfverseende eller liknöjd för alla de andra — det var herr Elliot. Han hade helt och hållet eröfrat henne; hans figur, hans artighet, hans verldskännedom, behagade henne strax och då hon hade talat med honom, fann hon honom äga så många kunskaper, vara så älskvärd, att hon blef förtjust i honom, och kunde knappt afhålla sig ifrån att utropa; kan det vara möjligt att det är
