Sida:Familjen Elliot.djvu/273

— 51 —

af aktning egnades miss Elliot;deras slägtinge hade äfven undergifvit sig denna ordning, och man kunde ingenting bestämdt sluta deraf: dessutom var det ej mer än sju månader sedan han blef enkling, och detta dröjsmål att förklara sig, var ganska naturligt. Alice såg aldrig krusfloret på hans hatt utan att ogilla sig sjelf, då hon trodde att han ingått annan förbindelse. Fastän hon förmodade att hans äktenskap ej varit så lyckligt, hade det likväl räckt flera år; hon kunde ej föreställa sig att en ung och ännu vacker hustrus förtidiga död, och af hvilken han var älskad med passion, icke skulle hafva gjort ett djupare intryck på honom. Emellertid var det ingen anledning att tvifla det han icke skulle trösta sig; hon var då i detta afseende ense med sin vän liksom öfver hennes hjeltes älskvärdhet, utan att likväl anse honom lika så fullkomlig; hon erkände uppriktigt, att han var den, som i Bath mest behagade henne; hon tyckte om att språka med honom, och i synnerhet om Lyme, hvars belägenhet behagade honom likaså mycket som henne, och som de begge hade velat återse. Han ledde ofta talet på hvad han erfor vid deras första möte.” Utan att sjelf kunna göra mig reda derföre, sade han, så uppstod hos mig den önskan att snart få återse er, och ni hade bordt kunna se något särdeles i min blick.” Hon kom ganska väl ihåg det, och erinrade sig ännu mer en annan