i förbindelse med en utmärkt person, sade herr Elliot; man måste nödvändigt uttänka medel till förnyande af dessa relationer, utan att alltförmycket blottställa Elliotska familjen.” Alice bibehöll tystnaden, och tyckte att man kunde likaså gerna afvakta att lady Dalrympel gjorde första steget, som att det skulle göras af dem; men man rådfrågade henne icke.
Sir Walter upplöste den gordiska knuten; han gick in i sitt kabinett och återkom med en vacker skrift i hand för sin ädla kusin. Den innehöll förklaringar, anhållanden, ånger, förhoppningar, erbjudna tjenster &c. &c. Han uppläste den högt; hvarken lady Russel eller Alice gillade den; men den afskickades, och förskaffade honom ett svar, bestående af trenne rader kråkfötter, som uppfyllde honom med glädje. Grefvinnan Dalrympel ansåg sig ganska hedrad af sin slägtinge sir Walter Elliots och hans döttrars hågkomst, och skattar sig lycklig att få göra deras bekantskap.” Nu var den sorgen förbi och allt andades glädje och nöje vid Camben-Place; man tänkte icke på annat än vår kära kusin lady Dalrympel och hennes dotter miss Carteret.
Alice var den enda, som icke talade derom; men hon samtyckte till att göra dem en visit, i sällskap med sina slägtingar och lady Russel. Följande
