— 22 —
oklokt, omöjligt att verkställa. Huru! hvarje njutning, allt välstånd, hvarje pligt hos en man af hans anseende; hans hästar, hans taffel, hans talrika betjening, hans resor till London, hans stat; alla dessa högst nödvändiga utsigter skulle minskas eller alldeles indragas! Han, sir Walter Elliot! Knapt kunna föra sig an som en liten adelsman på landet, — omöjligt, orimligt. Dessa ord upprepades hundrade gånger af fadren och hans älskade dotter. ”Nej, nej, sade sir Walter; man måste uppfinna andra mindre förödmjukande medel, nej, jag lemnar hellre Kellinch-Hall, än bo qvar derunder sådana vilkor. Lemna Kellinch-Hall . . . . Herr Shepherd, som hittills icke hade deltagit i öfverläggningen, fäste sin uppmärksamhet vid detta yttrande. Han var sjelf en af sir Walters kreditorer, och följaktligen ganska intresserad i dessa indragningar; och öfvertygad om att man ej skulle göra någon enda om man icke ombytte bostad, det var hans enda förslag, som han ännu icke vågat framställa, i den öfvertygelsen att lady Russel hade samma åsigt; men hon hade icke haft den; lika godt då, efter som sir Walter sjelf ansåg saken möjlig, voro hans betänkanden undanröjda, och med en smickrares ton, sade han att sir Walters goda hufvud hade ingifvit honom det enda medel att afvärja svårigheterna i sin nuvarande belägenhet, utan att förlora någon personlig njutning,
