lindring, och bodde nära de varma baden. Fru Smith lefde ganska indraget, och hade icke en gång medel att löna en egen piga, som hade varit så nödvändig i hennes belägenhet: hon var således, så väl i anseende till sin svåra belägenhet som sin sjukdom, beröfvad allt umgänge. Mitt skall hon ofta hafva” ropade miss Elliot, om hon ännu sätter något värde derpå!” Deras fordna Lärarinna försäkrade henne att det skulle oändligen mycket tillfredsställa den stackars sjuklingen.
Alice uppsköt icke sin visit längre än till morgondagen; hemma, der hon var viss att icke väcka något intresse, talade hon ej derom, och åtnöjde sig med att säga det för lady Russel, som deltog i hennes känslor; gillade dem mycket och förde henne uti sin vagn till det qvarter, der fru Smith bodde: hon steg ur vid slutet af gatan, för att med mindre uppseende gå in till sin fordna vän, för att icke hos henne uppväcka en plågsam jemförelse. Detta återseende var rörande; deras vänskap förnyades, och deras ömsesidiga deltagande var likaså lifligt som i fordna dagar, med undantag af de första tio minuterna, som tillhörde öfverraskningen och känslan. Tolf år voro förflutna sedan deras skiljsmässa, och om de träffats händelsevis hade de visserligen icke känt igen hvarandra; begge två presenterade de för