Sida:Familjen Elliot.djvu/287

— 65 —

som hjelpte mig, och sjelf kunde jag icke röra mig; det blef derföre en oundviklig nödvändighet att hafva en sjukvakterska, och mina tillgångar voro så knappa, att de icke tilläto mig någon särskild utgift, men är icke Gud de olyckligas vän? Vet icke han, när det så behagar honom, att vända i godt det vi anse för ondt? Genom en vink af hans nåd har jag fallit i hjelpsamma händer. Min sjukdom väckte min värdinnas medlidande, som, utom denna omständighet, kanske icke visat mig mer uppmärksamhet än sina öfriga hyresgäster; emedan hon ej hade tillfälle att sjelf sköta mig, skaffade hon mig sin syster, en antagen sjukvakterska, alltid använd i de hättre husen, och som, af en lycklig händelse nu var ledig. Hon skötte mig icke allenast förträffligt, hon blef äfven för mig en både nyttig och angenäm bekantskap. Så snart jag kunde börja arbeta, lärde hon mig att utklippa figurer, hvilket blef mig en förströelse och visade mig äfven att göra dessa bollar, dessa små kortfoderal, dessa små toilettsaker som ni ser. Jag har temligen färdighet deruti: denna varierande sysselsättning förekommer ledsnaden, skingrar mina plågor, och gifver mig tillfälle att kunna göra en eller två fattiga familjer i mitt grannskap litet godt. Fru Rooke, min goda sjukvakterska, har många bekanta i de hus, der hennes befattning kallar henne, hon vänder sig till dem