”Jag lemnade mitt bref öppet, för att kunna säga dig, huru Lovisa uthärdat resan, och gjorde rätt väl deruti, emedan jag nu har mycket att tillägga. Att börja med, så fick jag i går afton med exprès en förbindlig biljet från fru Croft; hon erbjöd mig att taga med sig allt hvad jag kunde hafva att skicka dig; denna biljett är ganska artig och vänskapsfull, hvad den ändtligen borde vara; jag lemnar således detta långa bref till amiralen. Han mår ej väl; jag önskar uppriktigt, att Bath måtte blifva helsosamt för honom; det skall blifva rätt angenämt för mig, när de återkomma; vi kunne ej hafva bättre och artigare grannar.”
”Låtom oss nu orda något om min svägerska Lovisa; jag har någon ting att berätta dig, rörande henne, och det skall nog öfverraska dig. Hon anlände lyckligen i thorsdags med Harvills, och emot aftonen gick Carl och jag att se, huru det var med henne. Det förvånade oss att icke se kapten Bentick; han hade varit bjuden så väl som Harvills, och hvad menar du väl är orsaken, att han icke kom? Jag ger dig det att gissa i hundra, i tusende frågor . . . . . Derföre att han är kär som en dåre i Lovisa, hvilken han har skött under hennes tillfrisknande: hon har slutat med att äfven förälska sig i honom; allt var afgjordt dem emellan, innan hon reste. Han har skrifvit till
