med så godt hjerta som någon kan hafva, och den bästa officer, verksam, nitisk, tapper som en kanon: det är kanske mer än ni trodde; hans ljufva och känslofulla sätt hindrar en att göra rättvisa åt hans förtjenster.
Ni irrar eder i sanning, amiral; jag har aldrig, af herr Benticks sätt och ton, ansett honom vara utan mod. Man kan förena artighet och känsla med tapperheten, och sådan har min dom varit om honom; han har mycket behagat mig och bör behaga i allmänhet.
Bra, bra! fruntimmernaa äro de bästa domare; men Bentick är för flegmatisk, och, utan partiskhet, så tycker Sophie och jag, att vår bror Fredrik är mycket värdigare, mycket älskvärdare. Miss Elliot, tycker ni icke också, att Wentworth ganska mycket öfverträffar Bentick? Säg rent ut, som ni tänker. Alice började hosta; hon kunde ej svara; men amiralen väntade, till dess hon slutade, och förnyade sin fråga: ”Är det icke så, miss Elliot; att Fredrik är skickligare att fängsla de skönas hjertan, än James Bentick?” Efter ett ögonblicks tvekan, sade Alice: ”Befria mig ifrån att göra en jemförelse emellan tvenne vänner; deras vänskap bevisar, att de hafva en lika förtjenst, fastän på olika sätt.”
