Sida:Familjen Elliot.djvu/338

— 116 —

till höger om gatan, på lady Russels sida, ehuru han var temligen långt borta. Flere karlar hade samlat sig omkring honom: grupper af promenerande gingo och kommo; men hans sköna gestalt var alltför utmärkt för att taga vilse på den. Hon vände sig ovilkorligen till lady Russel, för att se, om hennes blickar följde samma riktning som hennes egna, ehuru hon ej förmodade, att lady Russel skulle, likaså fort som hon, känna igen Wentworth från ena ändan af gatan till den andra. Nej, hon ser honom visst icke, förr än han står midt för henne. Alice räknade, huru många gånger hjulen rullade omkring och Wentworths steg, och bäfvade för det ögonblick, då de skulle mötas, då hon skulle besvara sin väns frågor, bekänna för henne, att hon redan sett honom, att ännu finna hos henne samma orättvisa fördomar: ögonblicket nalkades, kapten var endast några steg ifrån dem, och lady Russel, vänd emot vagnsdörren, förbi hvilken han skulle gå, kunde ej undvika att se honom; det såg äfven ut, som hon sökte honom: hon hade lätteligen kunnat flytta sig, tala vid Alice, se åt motsatta sidan! Men nej, hon vände nästan ryggen åt sin följeslagerska och syntes med största uppmärksamhet se på det, som tilldrog sig på gatan. Slutligen vände lady Russel sig om; utan tvifvel ämnade hon tala till Alice om honom; men på hvad sätt? Miss Elliots hjerta klappade till den grad, att hon ej