vänskap, och det är allt; om ni tror att jag i detta hänseende kan vara eder nyttig, och att hans kusin förmår något öfver honom, så ber jag er att icke tveka att använda mig, utan att jag likväl kan vara säker om framgången.
Fru Smith såg stindt på henne, liksom hon ville läsa i hennes själ; sedan smålog hon hemlighetsfullt, och sade: ”Jag ser att jag förhastat mig, då jag lemnade er min ansökan, jag ber er om ursäkt; jag hade bordt afvakta den officiella underrättelsen derom . . . . Men nu, bästa miss Elliot, då ni ser att jag vet allt, så säg mig i förtroende, som till en gammal vän, när jag kan få tala med er derom; blir det i nästa vecka? Å! helt visst, uppvaktningen har varit temligen långvarig, och jag förmodar, att om åtta dagar skall allt vara gjordt; jag skall bygga min lycka på herr Elliots.” Nej, nej, svarade Alice, runkande häftigt på hufvudet, hvarken nästa vecka eller de efterföljande; det ni tänker, händer aldrig; jag gifter mig aldrig med herr Elliot; men säg mig hvad som väckt denna förmodan hos er.
Fru Smith såg på henne, runkande skalkaktigt på hufvudet, och sade; ”Ni vill icke erkänna det; men när ögonblicket kommer att säga ja, skall ni säga det än bättre än ni nu säger nej, nej! det är så bruket. Vi fruntimmer, vi säga vårt nej med
