ungdom: jag vet icke, men jag tror att han då var helt annorlunda än han nu synes vara.
Jag har ej sett herr Elliot de tre sist förflutna åren, svarade fru Smith med en så förbehållsam och alfvarsam mine, att det var omöjligt för Alice att längre fortsätta detta ämne. Hon kände endast en ännu lifligare åtrå att blifva underrättad om det, som man icke ville säga henne.
De förblefvo begge två tysta, och fru Smith ganska tankfull; efter några minuter tog hon sin väns hand: ”Jag ber er om förlåtelse, min bästa miss Elliot, sade hon med sin vanliga hjertlighet, jag ber er om förlåtelse för det kärfva och korta svar som jag gaf er; men jag var i ovisshet om hvad jag borde upptäcka eller dölja för er, och jag ville en stund tänka derpå. Det var många saker att öfverväga; man fruktar ibland att vara alltför tjenstaktig, att gifva elaka intryck, att vara orsaken till någon olycka; äfven det ljufva yttre af familj-förhållanden förtjenar att skonas, ehuru man vet att denna yta kanske döljer en afgrund. Det är fruktan för en sådan fara för min Alice, som har bestämt mig; jag har beslutat att visa er den fara, som kanske hotar er, att göra er bekant med herr Elliots verkliga karakter. Ehuru jag nu är öfvertygad om, att det icke är er mening att gifta er med honom,
