— 32 —
dem värda någon uppmärksamhet, men hela verlden har ögon och öron öppna, då det angår sir Walter. Jag vågar således säga, att det ingalunda skulle förundra mig om, oaktadt alla mina försiktighetsmått, man hade fått någon nys om edra förslager, när, i denna händelse, sannolikt det skulle anmäla sig en mängd menniskor, som önskade en så präktig egendom, om ibland dem det skulle vara någon amiral, så tror jag ni gjorde bäst att gifva honom företrädet, väl förståendes att jag alltid står till eder tjenst, för att befria er ifrån det obehaget att sjelf afhandla ett sådant ämne, och att jag då föranstaltar om alltsammans.”
Sir Walter svarade endast med en liten böjning på hufvudet; men kort derefter steg han upp, gick fram och tillbaka i sin kammare, och sade med en försmädlig ton, jag föreställer mig en sjöofficers öfverraskning, som varit van att bo på ett fartyg, då han skulle se sig på ett sådant ställe.
Fru Clay var närvarande. Då hennes far kom till Kellinch-Hall, åtföljde hon honom alltid, för att helsa på sin älskade miss Elliot, och betyga sir Walter sin vördnad; hon tog nu till orda:
”Ja, sade hon, jag tycker mig se huru allt omkring dem skall väcka deras beundran, och huru de
