engagérar då eder alla till i morgon afton; du svarar mig för de frånvarande.
Maria lofvade och var mycket glad; hon hade serskildt önskat att lära känna lady Dalrympel och herr Elliot; hennes syster kunde icke erbjuda henne ett större nöje; de åtskildes ganska tillfredsställda; miss Elisabeth gaf tillkänna sitt besök hos fruntimmerna Musgrove under sin morgonpromenad. Alice ville icke dröja längre med att helsa på Henriette och hennes mor, och gick derföre ut med Carl och Maria. Den vigtiga visiten hos lady Russel blef således uppskjuten; hon gick emellertid dit med sin svåger och sin syster, för att säga henne, att innan deras ankomst hade hon ämnat egna henne morgonstunden! Hennes vän tackade henne och svarade med en temligen slug mine, ”man säger att er älskvärde kusin Elliot är borta?” Alice svarade ingenting; men hade den öfvertygelsen, att efter som han var borta, skulle en dags uppskof i afseende på den fasliga upptäckten, icke betyda något, och skyndade sig att gå till Hvita Hjorten, för att helsa på sina vänner och sällskapskamrater sistledne höst.
Hon träffade fru Musgrove och hennes dotter, som emottog henne med den uppriktigaste hjertlighet. Henriette, än mera förskönad af kärleken och sällheten, var i detta slags tillstånd af ljuf rörelse, som öppnar själen för hvarje öm känsla. Alices närvaro
