som rörde Henriette; och Maria, alltför lycklig att vara hemifrån, att vara i Bath, att se på hvad som tilldrog sig på gatan, satte sig vid ett fönster som lyckligtvis hade utsigt åt badsalongen; det roade henne oändligen att se de badande som gingo in och ut. Efter hand fick man visiter: Musgroves hade gamla vänner i Bath, Alice hade ej varit der en half timma förr än rummet, som var temligen stort, till hälften blef uppfyllt af menniskor. Carl, som var utgången, kom tillbaka med de begge kaptenerne vid flottan, Harvill och Wentworth, förtjusta att återse hvarandra. Alice hade väntat sig att deras samfäldta vänners ankomst skulle gifva henne tillfälle att få återse Fredrik: hennes rörelse härrörde icke af öfverraskning. Deras sista sammanvaro på koncerten hade i början uppfyllt hennes hjerta med sällhet och förhoppning, och det sätt på hvilket han skildes ifrån henne, qvarlemnade endast sorg: hvilketdera af dessa begge intryck skall hon nu erfara? Skall Wentworth närma sig till henne, eller skall han ännu fly henne? Hon följer honom med sina ögon, men i hans, ser hon att hans ogrundade misstanka ännu sysselsätter honom; han har sett henne och på afstånd helsat på henne; hon tycker att han ser sorgsen och bekymrad ut, men han bjuder ej till att nalkas henne eller tilltala henne.
Hon bemödar sig att synas lugn, att öfverlemna tiden att bestämma hennes öde, och gör för sig
