— 57 —
förfelade sitt stora inflytande på sir Walter; Herr Shepherd hade dessutom förstått, att på ett så intagande sätt framställa, huru amiralen hade hört honom omtalas, som den artigaste och fullkomligaste sällskapsman; han ville ingalunda vederlägga denna tanke, och var utsökt artig emot sina gäster. Huset, trädgårdarne, möblerna — allt beundrades. Croft gillade och sir Walter eftergaf allt; inga svårigheter mötte från någondera sidan. Herr Shepherd hade med sig sin medhjelpare, som anmodades att uppsätta kontraktet, hvilket underskrefs innan de åtskiljdes.
Sir Walter förklarade, att amiralen var den älskvärdaste sjöofficer han någonsin hade träffat, och den minst solbrände af alla han sett: han sade till och med, att om man kunde förmå honom att kläda sitt hår så, som sir Walter, skulle han se ganska bra ut; och amiralen med sin vanliga välvilja och uppriktighet, sade till sin fru: ”Jag försäkrar dig, Sophie, att jag är ganska nöjd med baronetten; han är alldeles icke sådan som man sagt mig i Taunton: han har visserligen aldrig sett något sjöslag, men annars tror jag att han är en ganska bra karl.” Crofts skulle tillträda egendomen vid michaeli, och som sir Walter ville bosätta sig i Bath nästinstundande månad, så var det ingen tid att förlora; man sysselsatte sig således med förberedelserna till resan.
