uselt, så koppartak det var. Det kostade mig fyra tusen i bara omläggning och reparationer. Jag kan inte säga annat, än att det varit fasliga omkostnader och utskylder. Det slipper en nu, gud ske pris.
Och hon gick ut i köket.
Men barnen voro alltjämt rörda. De vandrade ur rum i rum och sökte gamla minnen. Det fanns i dörren mellan gula rummet och förmaket ett litet kvisthål, genom vilket man brukade kika på de främmande. Det fanns i herrummet en stor svedd fläck under mattan; där hade farfar en gång somnat ifrån sin cigarr och tänt eld på mattan. Det fanns i hörnrummet en stor ryttarpistol som avlossats mot eller av konung Gustav Adolf. Det fanns i samma rum en liten soffa och på den hade far en gång legat och snyftat och sparkat, ovisst varför. Det fanns i lilla förmaket en grön stol, som man aldrig satt på, ty på sagda stol hade ett gammalt fruntimmer suttit, som sedermera dog i smittkopporna. De måste ut i köket och fråga mor, vad det egentligen varit för ett fruntimmer. Oupphörligen måste de ut i köket för att begära upplysningar av mor. Ibland mindes hon, ibland sa hon: Vad är det för dumheter? Det har jag aldrig hört talas om. Hon hade aldrig hört talas om att »grevinnan» en dag skulle ha krossat alla de urnor och vaser, glas och porslin, som hon på sin tid fört till huset. Det hade de drömt. Andra minnen funno de själva orimliga. Att det längst in i skamvrån legat en karl utan huvud var naturligtvis pigsladder för att skrämma barnen till lydnad. Men de hade alla tre sett honom och tvistade ivrigt om platsen och ställningen och färgen på hans kläder. Det fanns en vindsglugg, där en ängel tappat en vingpenna och det fanns ett vindskontor, där Frida hållit en skolpojke innestängd i tre timmar. För att undvika ett svartsjukedrama. Det fanns ett hål efter en krok och kring den kroken hade Axel och August slagit ett rep med rännsnaror i båda ändarna och de hade hängt sig på en gång för att se, vem som höll ut längst. Lyckligtvis höll kroken inte alls. Det fanns en
