12
der ögonen. Han är ungkarl, han äter som oftast sin middag hos farmor och han lägger sin kvällspatiens vid hennes bord. Ibland kommer han med fiolen. Då går katten ut och jagar råttor, då krafsar hunden på dörrn, då lämnar gårdskarln sin kära köksvrå och gör rent i stallet, då får Emma, pigan, ärende på stan. Farmor ensam lyssnar och lider. Hon tar till stickningen och sluter ögonen. Kniper man riktigt hårt samman ögon och mun och så att säga knyter hela ansiktet, hör man mindre. Någon gång smusslar hon bomull in i öronen. Men sällan, ty om hon bleve tagen på bar gärning, skulle August aldrig mer komma med fiolen.
Han har så mycket att stå i. Först och främst har han den stora Borckska engroshandeln, som matar landsbygdens diversebodar med allt under solen. Den grundades anno 28 av kommerserådet Borck och har således haft nära ett sekel på sig att sacka utför. Vidare har han diversehandel vid Storgatan, stadens äldsta, grundad anno 40. Vidare har han Södra tegelbruket, kvarnen vid Sanna, egendomen Johannisberg med såg och elektricitetsverk, kol och vedfirman Borck & Sunesson, fastighetsbolaget Borck & Broms, spannmålsfirman Borck & Söner, bryggeriet Borck och Braun. — Allt skall han sköta och hur skulle han kunna det? Han har ärvt affärerna efter farfar, far och äldste bror, men han har icke ärvt förmågan. Han mäktar icke. När det blir för svårt, går han till farmor med fiolen. Det är hans sätt att klaga. Han är fåmäld och trulig, förtror sig åt ingen. Han spelar så att katten flyktar, hunden tjuter, pigan gråter. Hon skulle kunna skura golv med tårar. Men farmor gråter inte: hon kniper ihop ögonen och stickar strumpor åt barn och barnbarn. Det är ju bättre att han går till henne med sina bekymmer än till någon annan.
Han är för hederlig. Folk bedrar honom, ler honom vid näsan, som bonden ler tjuren. Hans underlydande bestjäla honom; han ser och begriper men gitter inte hindra.
