Det är enkelt. Frun begär att komma under förmyndare. Det är allt. Resten sköter vi. Skulle Björner tredskas, kan det bli nödvändigt att konsultera en läkare. Det är också enkelt. Frun besvarar hans frågor —
Ska jag skapa mig? undrade farmor.
Herr Gawenstein förstod inte riktigt.
Jag menar, om jag ska göra något apspel. Eller kanske det räcker, om jag säger honom, att jag sålt gården och gett pengarna åt barnen? Då tror han kanske att jag är galen?
Å, mor, mor, mumlade Frida.
Kära mor, sa borgmästarn och drog åt sig handen.
Mor! bölade August.
Ja, det lär ska vara jag, sa farmor. Och hur blir det sen då? Ska ni spärra in mig?
Då skreko de alla på en gång och sträckte armarna mot höjden och stodo där som utropstecken.
Mig kan det kvitta, sa farmor. Och kanske det kan öka priset. För jag säger som jag alltid har sagt: Gud ske lov för pengarna! Har man dem, så vet man, vad man har. Med förståndet kan det vara ovisst. Det vet stackars herrn, som har så många galna släktingar. Han vet hur det står till, när man tror att man är klok som kung Salomo.
Hon log och nickade och sa:
Nå, är ni nöjda nu barn?
De visste inte vad de skulle svara. August gjorde ett försök.
Kä-ära mor, sluddrade han. Mor är den bästa och klo-okaste.
Farmor sa:
Jag tror, det fastnar i halsen?
För guds skull, barn, fortsatte hon och viskade och hytte med handen, akta er nu, så att ni inte pratar bredvid mun. Glöm aldrig att jag är stollig. När man har sånt här hyffens för sig, måste man vara försiktig.
Och hon tittade misstänksamt på herr Gawenstein.
Kan herrn hålla tyst?
