214
Var lugn för mig, fru Borck, sa herr Gawenstein. Jag är lika klok som hunden. Jag har nos, fru Borck, och jag vet, vem jag ska hålla mig till. Jag representerar köparen.
Han sträckte på sig och tillade:
Jag är ingenting, fru Borck. I mig själv. Jag är luft. Men jag representerar en halv million.
Farmor upprepade:
Nå, är ni nöjda nu, barn?
De svarade icke med ord. De voro alltjämt brydda och rädda.
Men de började småle.
Då skrek hon till och tog sig om huvudet. När de skyndade fram till hemne, slog hon ifrån sig och ropade:
Nej, kom inte hit! För nu tror jag det börjar.
Vad?
Galenskapen!
Hon sa:
Barn, vet ni, vad jag har gjort? Men ni får inte bli onda på mig. Ni får inte slå ihjäl mig. Kan ni sätta mig på dårhus för hundra tusen så kan ni väl slå ihjäl mig för en halv million?
Jag har vräkt bort den halva millionen.
De förstodo inte.
Jag har kört bort Nathan.
De hajade till men förstodo icke.
Hon sa:
Jag har kört honom som en hund ur huset. Han kommer aldrig igen. Ni får aldrig se röken av honom. Och ni får inte en skilling av hans syndapengar.
Hon reste sig och knöt händerna emot dem.
Och nu, kära barn, ska jag göra rent i mitt hus.
