Sida:Farmor och vår Herre 1934.djvu/232

Den här sidan har korrekturlästs

228

Glömma vad som kan glömmas och minnas vad som skall minnas. Ty det finns saker och ting, som man måste hålla reda på. Man får till exempel inte glömma barnbarnens födelsedagar. Över huvud taget får man inte glömma någonting, som rör barnbarnen. Farmor glömmer ingenting på den kanten. Och hon känner dem utan och innan, barnbarnen. Någon gång kommer de på besök, ibland bebådade, ibland som en överraskning. Det händer kanske inte så ofta, som önskvärt och billigt vore, men det händer! Och farmor känner dem, funderar och förstår, begrundar och begriper. Vill man ha upplysningar om barnbarnen, bör man vända sig till henne. Visst folk, ingen nämnd och ingen glömd, finna sin futtiga fröjd i att klanka på allt och alla. Farmor kunde ha åtskilligt att säga dem. Hon skulle säga dem saker, som de skulle må bra av ända ned i den sura magen. Ty det är hennes uppgift att förstå och begripa. Visst folk skulle må bättre än vad de göra, hon själv skulle må bättre och det hela skulle få ett bättre utseende.

Tänk bara på August! Folk säger, att han dricker. Nåja, det kan hända. Men varför dricker han? Fråga farmor! Hon hör fiolens gnäll och blundar, hon tar sig i öronen och råkar ibland täppa till dem. Ty det är inte roligt. Det är sorgesamt, så att man kunde skura golv med bara tårar. Men hon lyssnar, hon nickar, hon förstår.

Det är hennes konststycke och det är hon ensam om. Det är ett stort nummer, ett verkligt nummer, det är unikt.