24
fattat ett beslut, han ville anställa ett prov, sända upp en försöksballong. Han öppnade tapetdörren.
Här är någonting, jag har glömt, sa han. Här är någonting av särdeles intresse. Lilla mamselln ska titta på det här.
Han förde henne in i mörkret. Han sa:
Det här är någonting alldeles nytt. Jag tror inte, att det finns förut i vårt land. Kan lilla mamselln gissa?
Hon gissade på klädkammare men åtrade sig genast. Rummet kunde inte vädras och dessutom var ju klädkammare ingenting nytt. Hon kunde inte gissa. Han sköt henne ut i förstugan, låste dörren, stoppade på sig nyckeln. Och under det att han det gjorde, sa han:
Det är en skamvrå.
Han vände sig mot henne och såg, att hon inte förstått.
Lilla mamselln undrar, sa han. Men det är så, att när man ska bygga ett stort och bekvämt och väl inrättat hus som detta, så måste man tänka på allt. På allt, ja. Hon såg att jag har två präktiga barnkammare däruppe. Några barn har jag ju inte, men jag kan få. Och alltid blir det ju barn förr eller senare i ett stort hus som detta. Så man ska tänka på det, när man bygger. Förstår mamselln?
Men hon förstod inte alls: det klara förståndet svek henne.
Hon upprepade:
Skamvrån? Är det en skamvrå?
Och han sa:
Alldeles det ja. Det finns något som barn behöver lika väl som kläder och föda. Det är fostran. Ett barn kan vara välartat och behöver likväl någon gång straff och varning Vad gör man då? Aga är inte bra. Det användes inte längre i utlandet. Man kan slå för hårt, man kan skada barnet. Nej, det finns ett gammalt beprövat medel: man ställer barnet i skamvrå. Det får tänka sig för, inse sitt fel, skämmas, ångra, bättra sig. Det är ett gammalt och beprövat medel, men för så vitt jag vet, har man aldrig använt det med eftertanke och förnuft här i landet. Man har ställt barnet än här och än där, hur som helst och var som helst, än i
