— 103 —
— När?
— Det är nog bäst att ni beviljar mig en natt eller två att se huset och uppgöra mina planer. Sedan —
— Det är bra, sade Mc Ginty och skakade hans hand. Ni gör som ni vill och det blir en festlig dag när ni meddelar oss det skedda. Detta är det sista slaget och kommer att bringa dem alla till knäfall.
Mc Murdo begrundade länge det uppdrag som så plötsligt lagts i hans händer. Det isolerade hus vari Chester Wilcox bodde låg omkring fem mil därifrån i en angränsande dal. Samma kväll begav sig Mc Murdo av för att förbereda dådet, och det var dagen, innan han återvände från sin rekognoscering. Följande dag hade han ett samtal med sina båda underordnade, Manders och Reilly, ett par oförvägna sällar, som voro lika livade som om det gällt en hjortjakt.
Två aftnar därefter träffades de utanför staden, alla tre beväpnade, en av dem bärande en säck av det krut som begagnades i schakten. Klockan var två på morgonen innan de kommo till den ensliga byggnaden. Natten var blåsig och molnen jagade hastigt fram över månen, som var i tredje kvarteret. De hade blivit varnade för blodhundar och smögo sig försiktigt fram med spänd pistol i handen. Men intet ljud hördes utom den tjutande vin-
