— 104 —
den, ingen rörelse förnams annat än av de svängande grenarna uppöver dem.
Mc Murdo lyssnade vid dörren till det ödsliga huset. Men allt var så tyst där inne. Han ställde då krutsäcken mot dörren, rispade med sin kniv ett hål i väven och fastgjorde minan. Sedan dess bortre ända blivit tänd, togo han och hans kamrater till fötterna och hade hunnit ett godt stycke från platsen, trygga i skyddet av ett djupt dike, innan explosionens förödande dån lät höra sig, följt av byggningens sammanstörtande. Deras verk var således fulländat. Samfundets blodiga annaler visste icke att förtälja om en mera lyckad bragd.
Men, o ve! Det så väl organiserade och djärvt utförda värvet visade sig dock förfelat. Varnad av andra offers öde och väl vetande att han var utsedd till undergång, hade Chester Wilcox med sin familj dagen förut flyttat till en tryggare och mindre känd bostad, där en polisavdelning skulle hålla vakt om dem. Det var ett tomt hus som blivit sprängt i luften, och den gamle bistre sergeanten från kriget inskärpte fortfarande disciplin bland Malmgångsbolagets arbetare.
— Låt mig taga hand om honom, sade Mc Murdo. Jag skall nog sköta honom och få honom fast, om jag också måste vänta ett år.
Ett tacksamhets- och förtroendevotum avgavs av hela logen och därvid fick saken anstå tills vidare. Då det några veckor därefter
