— 23 —
tagit emot er i mitt hus — nej, inte ens om ni betalt mig hundra dollars i veckan.
— Vad är det för fel med den orden? Den avser ju välgörenhet och godt kamratskap. Det står i reglerna.
— Kanske på andra ställen, men inte här.
— Vad har den då för sig här!
— Den är ett mördarsällskap och ingenting annat.
Mc Murdo skrattade. Inte kunde han tro det, inte.
— Hur bevisar ni det?
— Hur jag bevisar det? Bevisas det inte av femtio mord? Vad sägs om Milman och Van Shorst, om familjen Nicholson och gamle mr Hyam samt lilla Billy James och de andra? Hur jag bevisar det! Finns det väl en enda människa här i dalen som inte vet det?
— Hör på vad jag nu säger! utbrast Mc Murdo med mycket allvar. Antingen måste ni återta era ord eller bevisa dem. Det ena eller det andra måste ni göra, innan jag lämnar detta rum. Sätt er i mitt ställe. Jag befinner mig här i staden som en främling. Jag tillhör ett samfund som jag lärt känna som oskyldigt. Det är utgrenat i alla riktningar över Förenta staterna, städse känt som oskyldigt, men nu, då jag gjort räkning på att här ansluta mig till det, säger ni mig, att det är ett och detsamma som en mördarliga,
