— 26 —
Murdos ansikte, men så blevo dragen fasta som granit.
— Nej, här, sade han. Jag skall försvara dig mot en värld, Ettie, just där vi nu äro!
— Varför inte båda begiva oss härifrån?
— Jag kan inte begiva mig härifrån, Ettie.
— Varför inte?
— Jag skulle aldrig mer kunna lyfta upp mitt huvud, om jag kände, att jag blivit bortkörd. Vad ha vi väl för övrigt att frukta? Äro vi inte ett fritt folk i ett fritt land? Om du älskar mig och jag dig, vem skall väl djärvas träda mellan oss?
— Du vet inte hur det är, Jack. Du har varit här alldeles för kort tid. Du känner inte denne Baldwin. Du känner inte Mc Ginty och hans strövare.
— Nej, jag känner dem inte och jag är inte rädd för dem och jag tror inte på dem! sade Mc Murdo. Jag har levat bland råa karlar, min älskling, och i stället för att jag skulle frukta dem, har det alltid gått därhän, att de fruktat mig, Ettie — alltid. Det hela är ju så orimligt för resten! Om dessa män, som din far säger, begått brott på brott här i dalen och om alla känna deras namn, hur kommer det sig, att ingen av dem drages inför rätta? Svara mig på det, Ettie!
— Jo, det är för att ingen vågar uppträda som vittne mot dem. Om någon gjorde det, finge han inte leva en månad. Ett annat skäl
