FÖRSTA KAPITLET.
Mannen.
Det var den fjärde februari år 1875. Det hade varit en sträng vinter, och snön låg djup i passen på Gilmertonbergen. Ångplogen hade dock hållit järnvägsspåren öppna, och aftontåget, som förbinder den långa raden av kol-, gruv- och järnverkskolonier, pustade långsamt uppför den branta stigning som leder från Stagville på slätten till Vermissa, det centralsamhälle, som ligger strax ovanför Vermissa-dalen. Från denna punkt svänger järnvägen av till Bartons korsning, Helmdale och det åkerbruksidkande grevskapet Merton. Det var en enkelspårig bana, men vid varje sidospår — och de voro många — vittnade långa rader med kol och järnmalm lastade godsvagnar om den dolda rikedom som fört en rå be folkning och ett myllrande liv till denns så ödsliga vrå av Amerikas Förenta stater.
Ty ödslig var den. Föga hade de pionjärer som först genomvandrat den kunnat ana, att de skönaste prärier och de saftigaste betesmarker voro värdelösa i jämförelse med denna dystra trakt, bestående av svarta klippor och
